Medeltiden

 

 

Marco Polo skrev år 1298 om de 5.000 Mastiff-liknande hundar som Kubla Khan använde för jakt och krig.

 

Under 1400-talet var en stor del av Englands befolkning otroligt fattiga. Många svälte till döds medan adeln (och kungligheten) njöt av ett liv i lyx. Det fanns så lite mat för den vanlige mannen, att det enda sättet att överleva var att jaga djur. Adeln ägde nästan alla skogsområdena, och det var olagligt att jaga där. Olaglig jakt var ofta ett problem för landägarna...... så de använde mastiffer!

 

 

 

Lagen blev även skriven då. Skogslagarna av Kung Canute, den första lagen skriven i England. Där, skattsamlare skulle kolla kravet på att Mastiffer skulle ha amputerade de tre mitt-tårna i varje framtass så att hunden inte kunde springa tillräckligt snabbt för att fånga hjort (vilka traditionellt tillhörde kungligheterna). I Skogslagarna, nämndes Mastiffen i samband med skydd. I tillägg till detta, användes mastiffen som en jakthund för större djur under medeltiden.

 

 

 

 

Sir Piers Legh gjorde mastiffen berömd när den 25 Oktober 1415, under slaget av Agincourt, efter att han blivit kraftigt sårad, blev vaktad av hans trogna mastiff tik som hade följt med honom under slaget. Sir Piers dog i Paris p.g.a. hans skador och hans kropp returnerades till England, tillsammans med Mastifftiken och valpkullan som tiken hade fått under tiden. Legh familjen av Lyme Hall, Cheshire, bevarade tiken och födde upp Mastiffer under många generationer. Henrik VIII sägs ha givit 400 mastiffer från Lyme Hall, till Karl V av Spanien som han kunde använda i strid.

 

 

Under den Elisabetanska tiden, användes mastiffen för kamper mot vilda djur (t.ex., björnar, tigrar, etc.), vanligtvis för underhållning av Drottningen.